FAGERKVISTEN

Jag är helt vriden i mig själv, jag blir tokig på mina reaktioner ibland och många gånger vill jag bara frysa till nåt hårt och sen inte bli varm igen för att det känns så skönt att vara utan känslor. Det tär på mig att vara känslosam. Hade jag kunnat släppa taget utan vidare hade det inte varit några problem. Så mycket lättare det hade varit att kunna ta kritik utan att bli berörd. Så mycket mer osårbar hade jag varit.

Oturligt nog är jag känsligast i världen. Funderar och överanalyserar allt. Bär ständigt tyngre vikter än jag klarar av, lyssnar gärna till tystnaden även om det alltid piper i öronen. Jag är underlig.

Varför är jag inte som du? Varför kan jag inte lättare svälja sanningen och sen hitta nya vägar? Varför är jag så här sorgsen över någonting som bara är en epok i livet. HUR kan det vara så lätt eller verka så lätt att svälja sanningen? Hur kan det värka på så många ställen samtidigt utan att man kan göra någonting åt det, hur ska jag klara mig igenom någonting jag inte kan ha kontroll över?

Jag kommer aldrig kunna glömma allting jag delade med dig. Någonting kommer nu alltid fattas.