SKADOR, SKADOR, SKADOR.
Foten, foten, foten, sträckning i låret, sträckning i låret igen och nu knäet igen...
Enda sen jag var 12 år har jag haft skador av alla sorters slag. Främst i fötterna men nu på senare tid har jag kännt av mina knän och lår. Trots all sommarträning så verkar inte min kropp ha fattat att den ska vara starkare. Detta har blivit ett stort problem, otroligt att man ska hindras från att göra det som får en att må så bra på grund av några små jävla irritationsämnen. Att en liten incident under en match eller träning kan göra så att man ångrar det för resten av sitt liv. Kan bara se mig själv som 70 år med svaga leder och brutna fötter. Fan va tragiskt. Men men, livet är som det är. Jag tänker aldrig ge upp min innebandy!
Enda sen jag var 12 år har jag haft skador av alla sorters slag. Främst i fötterna men nu på senare tid har jag kännt av mina knän och lår. Trots all sommarträning så verkar inte min kropp ha fattat att den ska vara starkare. Detta har blivit ett stort problem, otroligt att man ska hindras från att göra det som får en att må så bra på grund av några små jävla irritationsämnen. Att en liten incident under en match eller träning kan göra så att man ångrar det för resten av sitt liv. Kan bara se mig själv som 70 år med svaga leder och brutna fötter. Fan va tragiskt. Men men, livet är som det är. Jag tänker aldrig ge upp min innebandy!
Kommentarer
Trackback
