TVÅ SOMRAR - EN KÄRLEK - TVÅ SOM OSS

Det är intrycken som formar dig.
Det är gruset på gatan som sopas undan i april. Det är blicken hos en gammal dam och hennes vän på en parkbänk i solen på förmiddagen. Det är känslan av skinnjackan som du inte haft på dig sedan i höstas. Det är din bästa väns skratt. Det är en god macka på mackmakeriet. Det är en stund vid vätterns kant på piren. Det är en promenad på kvällen i flipp-flopp skor på en stig med bara torrt gräs och högt hö vid sidan. Det är syrsor som spelar. Det är doften av grillat kött. Det är smultron trädda på strå. Det är jungfruviken utanför ett hus med minnen som bär. Det är bilder från nätter när vi dansat till högre musik än vi trodde var möjlig. Det är valjegrova till frukost och mellanmål. Det är vaser med blommor och grenar från vårbjörken som man är rädd för att välta ut. Det är en solbränd tjej med vitblont hår som skrattar och ler till sin prins hon inte sett på en månad. Det är friheten att kunna andas i en relation till kärleken. Det är den hala beläggningen på runda stenar i en kall sjö nära oss där vi bor. Det är livet i stora drag som vi minns det då. Det är droppar i ditt hår när du precis har duschat. Det är värmen av en filt en kväll i en brassestol i Torekov. Det är salt doft av brisar. Det är en kind mot min panna och en mun som sjunger ord om evighet. Det är kärleken till dig som hjälper mig le. Det är oförmåga att sluta skriva hur vackert liv är. Det är så många stunder jag ville göra eviga. Det är en varm famn en klar kväll. Det är balerinaskor. Det är en röd cykel med pakethållare jag skjutsat dig på. Det är min rädsla för mörker som fick dig att vilja gå fyra kilometer extra. Det är sången vi sjunger så fort vi dåligt mår. Det är en disktrasa med vatten. Det är allt annat jag upplevt mina två senaste år. Det är känslan av oändlig lycka när vi skrattar allihopa åt saker man inte kan skratta åt, men som vi struntar i och gör ändå.
Det är intrycken som format mig.



Du viskade mitt namn och jag ryste i hela kroppen. Tårar har runnit till den sista droppen. Du har rest mig upp varje gång ifrån botten. Du har vart ljuset som har gett mig det här hoppet. Den vackraste människan som finns här bland oss. Bakom vissna rosor finner jag en solstråle, en blomma som aldrig vissnar med åren. Jag vet att ingenting kommer att förbli heligt, men F, låt oss leva för evigt.

En grå skala det förändrar mitt liv, men jag vinner ändå ljuset när du e bredvid. Det kan kännas svårt och tro de orden. Miljoner stjänor, men bara en på jorden. Jag faller direkt när du ser på mig, ja det finns så mycket saker
som du har gett mig. En gåva som inte rörs av nån annan. Vad som än händer kan du stanna hos mej? Vi behöver varandra.



Kommentarer
Postat av: alexandra

du fick mig att lipa gumman. du kan skriva om någon!

2011-02-14 @ 23:18:54
URL: http://ganskawesome.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0