Som ett hårt slag i magen, ett spelat parti.
Det är som att det fastnat i min hals, jag förstår inte vad som hänt. Det är helt jävla ofattbart och jag förstår inte hur vi ska kunna bli detsamma igen utan nummer 1 i mål. När jag tänker på hur ont det gör i mig kan jag inte ens föreställa mig hur ont det gör i hela hans familjs hjärtan. När man ser bilderna från deras brölopp i somras rinner tårarna lite till. Så otroligt vackra bilder och så otroligt mycket glädje. Hur lever man vidare efter att ha misst en person som var mer än ens eget liv?
Hårt gripen av den här händelsen och jag önskar verkligen all lycka till er som stod så nära och som blev kvar. Det är i dessa stunder man märker och uppskattar att man har varandra. Alla tankar är med er.
Idag börjar jag spela med öppna kort. Det finns inte tid att undanhålla känslor.
Kommentarer
Trackback
