var det lättare att vara liten?
Påvägen hem från skolan i fredags tänkte jag på ungefär tusen saker samtidigt. KOLSVART ÄRE! Vad händer i helgen? Varför är det så jävla kallt? Usch vad jag längtar hem. Shit bråttom till bussen! Måste ringa mathilda... Sedan slog det mig när jag gick förbi björkängens dagis. Jag såg fyra små barn, två stycken var lite äldre och de andra två var ganska så små.
Dom lekte "under hökens vingar kom" och det var så att jag skrattade till lite. Tänk hur många gånger jag lekte den med mina dagiskompisar! Lika roligt varenda gång. Och sen när de två lite äldre barnen sa just "under hökens vingar kom" så blev de två mindre knäpptysta när de egentligen skulle säga "vilken färg" haha och så försökte den lite äldre flickan förklara för dem hur dom skulle göra, utan någon större succe eftersom de båda började springa över till andra sidan :) det var så att man flinade till.
Men vid staketet stod två småkillar och tittade med vidöppna ögon på mig och sprang sedan längsmed stängslet jämte mig :) jag fattade ju exakt vad de tänkte... "kommer inte mamma snart ? jag vill ha fredagsmys!" och då tänkte jag lite extra på det vi har pratat mycket om på svenskan denna terminen, "meningen med livet" man säger ju att allting var bättre när man var liten, som om att allting var lättare då eller? haha NEVER!
Jag minns hur väl som helst hur många gånger jag bråkade med mina små barndomsvänner om typ vem som hade den finaste barbien och vem som hann först i matkön när man skulle till matsalen! Alltså att påstå att livet var lätt då är ju så fel! Minns inte folk hur viktigt det var att man fick sitta i framsätet när man skulle åka någonstans? Minns man inte hur besviken man blev när man inte fick lika många godisbitar som sin lillebror? Minns man inte hur jobbigt det vara att behöva stanna på fritids tillsammans med dom allra yngsta barnen till kl. 17 bara för att mamma jobbade? Och framför allt, minns inte folk hur ledsen man blev om man inte fick leka med den kompisen man ville efter skolan eftersom man inte stod med i KOMPISBOKEN som fritidspedagogerna hade ordnat med? Har alla glömt eller? Eller är det någon som känner igen sig?
Dom lekte "under hökens vingar kom" och det var så att jag skrattade till lite. Tänk hur många gånger jag lekte den med mina dagiskompisar! Lika roligt varenda gång. Och sen när de två lite äldre barnen sa just "under hökens vingar kom" så blev de två mindre knäpptysta när de egentligen skulle säga "vilken färg" haha och så försökte den lite äldre flickan förklara för dem hur dom skulle göra, utan någon större succe eftersom de båda började springa över till andra sidan :) det var så att man flinade till.
Men vid staketet stod två småkillar och tittade med vidöppna ögon på mig och sprang sedan längsmed stängslet jämte mig :) jag fattade ju exakt vad de tänkte... "kommer inte mamma snart ? jag vill ha fredagsmys!" och då tänkte jag lite extra på det vi har pratat mycket om på svenskan denna terminen, "meningen med livet" man säger ju att allting var bättre när man var liten, som om att allting var lättare då eller? haha NEVER!
Jag minns hur väl som helst hur många gånger jag bråkade med mina små barndomsvänner om typ vem som hade den finaste barbien och vem som hann först i matkön när man skulle till matsalen! Alltså att påstå att livet var lätt då är ju så fel! Minns inte folk hur viktigt det var att man fick sitta i framsätet när man skulle åka någonstans? Minns man inte hur besviken man blev när man inte fick lika många godisbitar som sin lillebror? Minns man inte hur jobbigt det vara att behöva stanna på fritids tillsammans med dom allra yngsta barnen till kl. 17 bara för att mamma jobbade? Och framför allt, minns inte folk hur ledsen man blev om man inte fick leka med den kompisen man ville efter skolan eftersom man inte stod med i KOMPISBOKEN som fritidspedagogerna hade ordnat med? Har alla glömt eller? Eller är det någon som känner igen sig?
Kommentarer
Trackback
