EN BLÅMÅLAD SAGA AV HIMMEL OCH HAV


Det blir aldrig vinter här. Jag är fortfarande varm. Vi hittar nåt att dansa med.

Litar till ett ord som aldrig sagts, men det är tanken som räknas. Ta min hand, jag följer dig vi ska åt samma håll. Vi är konstnärer, dom bästa i sitt slag. Trotts sommaren så är det höst på min planet och jag kanske borde åka utomlands. Som jag tänker bort det där halsbandet. Du ska veta det. Dom beslagtog hans sista ägodel, okej stan är lugn nu. Jag är det sista du äger. Den sista som finns hos dig. Jag är det allra sista du minns. Jag kriminaliserar det du gjort. Håll inte hårt i mig. Håll inte hårt i mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0