NU NÄR DU ÄR BORTA BEHÖVER JAG ÄNGLAVAKT


Hela livet är kaos. Jag ser tillbaks och orden kommer bara inte fram för jag känner mig så himla fel. Så jävla otillräcklig och onödig. Så himla hemsk, jag blir nästan rädd för mig själv och mina tankar. Det är sommaren, det är sommaren som gör ont eftersom den inte är här längre. Det är saknaden och det är tomheten. Det är det förflutna som blåser upp som en vind och gör världen osynlig. Ibland är det bara jag och luften i mitt rum här som spelar roll, och ibland önskar jag att det fanns någonting mer. Jag står ju här och väntar på allting! Helt jävla öppen för allting! Se det då, se mig. Den fina tunna linjen skär igenom varje ljud här inne. En liten tunn tråd med ord som jag ska försöka ta fasta på, små ord som jag hoppas betyder nåt. Man slutar visst aldrig kämpa för det man vill ha. Och det man behöver. Och det man älskar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0